hur älskar man en mördare?

När man hör talas om dödskjutningar, massmord, skolskjutningar, etc,
så är ju första reaktionen: jävla idiot, fy fan. stackars offren och deras familjer.

en helt normal tankeverksamhet som det inte är nåt fel på,

men för ett tag sen läste jag en bok som heter:

"vi måste prata om kevin "

och den handlar om en mamma, vars son en dag bestämmer sig för att skjuta ihjäl 7 elever på sin skola.boken är skriven på så sätt, så att mamman skriver brev till sin make, och igenom dessa brev får man följa hennes skuld, skam, vrede och apati på livet efter torsdagen som hon kallar den...


Den har fått mig att börja fundera mer på hur sånt här påverkar människorna som lever i familjen där mördaren finns.
Måste vara en sorg stor som en förlust, för en mor, att veta att hennes älskade barn begått det här fruktansvärda.


Om man är en cynisk människa, så är det alltid föräldrarnas fel .
dom söp för mycket, dom fanns inte där för ungen, dom fanns där för mycket,
dom bråkade mycket, dom grälade aldrig, dom lyssnade inte, dom såg inte några tecken, dom såg tecknena, dom gjorde allt, dom gjorde inget.
men i slutändan: vad gjorde mamman för fel är det dom flesta cyniker kanske tänker.


jag tror dock, att ens föräldrars närvaro/frånvaro/beteende kan påverka men i slutändan är det en själv som tar sina beslut, det finns så många maskrosbarn här i världen som har lyckats komma upp, växa ur asfalten får ett blomstrande liv.
det finns folk med världens finaste uppväxt, men med en känsla av rastlöshet,

nyfikenhet , uttråkning,som senare begår något fruktansvärt brott.


men dit jag vill komma, är att hur hemskt det än är att vara mamma till en som blivit mördad, så måste skräcken i att vara mamma till en mördare vara större?

inte för att det kan gå att jämföra sorg, men ja, tanken slog mig när jag läste boken..


folks blickar, folks småprat, folk som dömer,


låt oss säga att du har ett barn , och ännu har han inte begått något brott.

du har gjort ditt bästa,du älskar honom villkorsslöst.

imorgon...

mördare.


förvåningen, chocken, vreden, ilskan, sorgen och rädslan måste ju vara så enormt svår.

hur gör man? hur älskar man en mördare? hur går man vidare? hur behandlar man övriga i familjen, syskon, släkt?


jag har inte den blekaste aning, och jag har inga belägg för mina teorier eller tankar, men jag tänker, därför skriver jag.



men något, som jag däremot avskyr, är hur människorna som lever runt en mördare, får en stämpel också. att folk är elaka, dömande, emot en mördares familj. det är ju inte familjen som gjort brottet.


en pappa dömdes nyligen för dråp, eftersom hans son stulit hans gevär och skjutit ihjäl folk. jag vet inte riktigt allt bakom historien, men det är ju sjukt att ungen ska ha fått tag på geväret så lätt, men ännu sjukare att han döms.

då borde ju alla skjutvapensaffärersinnehavare bli dömda för dråp dagligen om man ska hårddra.

jag lyssnade även på dokumentären om hagamannen för ett tag sedan på p3.

och där sa en kvinna:

det hemskaste var att han var normal. att han hade ett normalt jobb.

en vanlig familj med fru och barn, hus och bil.

för helt plötsligt blir alla runt omkring en i ens omgivning inte längre normala, när det normala kan göra som han gjorde..


det kanske är enklare att försöka förstå sig på ( inte acceptera ) en människa som är svårt psykiskt sjuk, än totalt frisk. men kan man vara en mördare/våldtäktsman/sexbrottsling och vara fullkomligt normal?

i slutändan?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Välkomna att följa mig på nouw.com/sannaengstrom Hoppas vi ses där ...

Jag håller på att byta portal till nouw så återkommer sen med min adress dit när allt är färdigt . Importerade denna bloggen dit så kan kan säga att jag har en hel del material att gå igenom haha . För jag vill ha en mer strukturerad blogg med underk...

Jag kan inte riktigt minnas i vilket sammanhang jag hörde den här låten första gången, men när jag såg musikvideon så blev jag så blödig som bara just jag kan bli. Jag blev alldeles varm i hjärtat och tårarna rann, för jag tyckte den var så otroligt ...

Ska iväg en sväng och umgås med patricia , dricka lite kaffe och tjöta lite . Härligt härligt . Har spenderat dagen åt att tvätta och kolla på film . Tog även tag i att rensa i rören i köket och det var inte lika illa som badrummet tack gode gud ;) ...

Tänkte bara visa lite gamla klipp jag hittade på datorn :)                måste bara visa detta klippet igen, en scen som fick mig att gråta. så jävla fin !      ...