Direktlänk till inlägg 22 april 2014
När jag är ute och springer , så är det absolut NOLL CHANS att jag skulle stanna eller börja gå , för i mitt huvud räknas inte det isf . Galet va?
Men om jag tex skulle skriva ; sprungit en mil ( men gick 2 min varannan 10e minut ) så skulle det kännas som att jag ljög .
Om jag ska GÅ tex 3 km så skulle jag aldrig få för mig att skriva ; wow , snabbaste tiden blev xxxxxxxx ( om jag då kört intervall när jag bara skulle gå )
Jag tycker själv att jag är idiotisk som är så hård emot mig själv , men samtidigt hjälper detta tänket mig , att orka mer - när jag väl e ute och löper .
Men när jag däremot e ute och KÖR INTERVALL, ja då är det en sak,
,men jag skulle aldrig kunna säga att jag slagit personbästa på någon promenadrunda om jag helt plötsligt joggar halva?
Men när jag springer - då springer jag .
Har hela vägen uträknad i huvudet , det får gå så sakta det går men stanna ska jag fan inte , haha :)
Är jag den enda som känner / tänker såhär ?? Troligen :)
Välkomna att följa mig på nouw.com/sannaengstrom Hoppas vi ses där ...
Jag håller på att byta portal till nouw så återkommer sen med min adress dit när allt är färdigt . Importerade denna bloggen dit så kan kan säga att jag har en hel del material att gå igenom haha . För jag vill ha en mer strukturerad blogg med underk...
Jag kan inte riktigt minnas i vilket sammanhang jag hörde den här låten första gången, men när jag såg musikvideon så blev jag så blödig som bara just jag kan bli. Jag blev alldeles varm i hjärtat och tårarna rann, för jag tyckte den var så otroligt ...