Vilket pass :) Dagens pass med PTn.
Promenad 1,5 km för att mötas upp.
3 km löpning uppvärmning .

Sen springa upp för en brant backe och där uppe boxas 30 ggr * 6 tillfällen.
Vila 3 min efter det.

Sen springa upp för backen,10 burpees per gång * 3 ggr vändor


Vila 3 minuter , sen 50 upp och ner för en trappa ( step ups) 50 upphopp på 2 trappsteget , sen 50 step ups igen , sen jogga hem 2 km.

Nu dusch:)

till er nya, brukar trilla in en del ibland som kanske vill se hur början var...

Något jag insett som jag är väldigt stolt över, är att ju mer kilon som runnit av mig, desto mer skinn på näsan har jag fått. tidigare vågade jag inte ryta ifrån om jag blev behandlad orättvist eller om någon satte sig på mig. jag svalde ilskan och lät det vara, tänkte jämt att den andra kanske hade en dålig dag och att jag inte skulle göra det värre.

det kunde vara främlingar eller kollegor eller vänner mm.

nu har jag inga som helst problem med att sätta ner foten. jag står för det som är jag. och jag låter inte någon sätta sig på mig såvida det inte är min kille;P

nej men skämtåsido, jag har verkligen slutat vara kränkt över en massa saker. innan blev jag jämt så arg, sårad, ledsen och kränkt om någon sa något till mig som det kanske låg en bit sanning i,

men nu, nu har jag svar på tal på det mesta och kan lätt gallra ut vad som är relevant gentemot mig och vad som faktiskt bara är bullshit.

om någon kommer med bra konstruktiv kritik , tex på gymmet , när jag gör en övning och kanske gör den fel, då ÄLSKAR jag när någon visar mig rätt så jag lär mig. tidigare kanske jag aldrig hade velat gå dit igen för att jag hade känt mig så värdelös och dålig.

numera vågar jag testa nya saker, jag vågar säga ifrån på skarpen, jag tar upp saker med människor på en gång om jag har något som jag är arg eller irriterad över och jag låter inte det sitta kvar i mig.

tidigare åt jag upp känslorna , nu tränar jag och bearbetar dom så bra jag kan.

så, det är bara att hoppa ner i havet och vara glad , vad är det värsta som kan hända? :P

som sagt, vad är det värsta som kan hända? :P

efter att jag studerade radiojournalistik, så har jag blivit en bitch när det kommer till intervjuteknik.

jag säger inte att jag är bäst ( hehe ... ) nej, jag säger bara att jag har funderat rätt mycket på det,

nu när jag lyssnar mycket på radio.

och peter på karlavagnen har verkligen en tendens till att göra mig galen.

först och främst: Om en person ringer in, så är det DEN som ska vara i fokus.

personen kan vara nervös, vilket ofta är fallet,  men det är inget man hinner märka,

för peter tar upp all tid med att ställa tusen frågor efter varandra utan att låta personen hinna svara.

om personen väl hinner svara, så faller han in med utfyllnadsord så som mmmmm,jooo, jaaaaa, mmm.. jooooo...

här hade det fungerat mkt bättre om han hade varit tyst. en tystnad i ett samtal får nämligen den som ringer in att öppna sig mera, och den har kontrollen på vad som sägs. när någon ständigt avbryter dig, så tappar man tråden.

speciellt när han ofta svävar upp i det blå och börjar hänga upp sig på detaljer som inte är nödvändiga.

detta gäller inte bara peter, utan det finns många som gärna ska höras mer än sina intervju"offer" , vilket är synd.

Men sen kan det bara vara så att jag är skadad.

vem vet.

joråsatt, mm..jooooo, mmm..jaaaaaa....

kanske det.

Jag är så oerhört glad över den respons som jag fick på både fb, instagram och här, angående mina inlägg om folk som älskar att komma med kritik,tips och råd - om saker man inte bett dom om gällande ens träning och kost.

( när inte en jävel va orolig för en när man långsamt åt sig själv till döds och var ohälsosam som fan, tack för den idioter )

igår hände det igen, att jag fick en sån kommentar.

gud vad jag skrattade.vad ska man göra?

folk tror att dom är vänliga när dom kommer med råd,

dom är mest patetiska och gillar att förstöra en stämning.

varför dumförklara mig?

jo, jag vet att det är mer socker i en kvarg som har TILLSATSER i sig.

jag är inte född igår.

Om jag nu hade frågat folk rakt ut: Vad är det sämsta/bästa angående kvarg med smak?

ja, då hade jag tacksamt tagit emot varje tips, råd och kritik.

men när jag som en rolig grej lägger ut en bild på mitt kylskåp, och direkt får:

- OGILLAR DIN COLA ZERO,

då börjar jag bara skratta,

på vilket sätt gynnar den kommentaren mig? varför ska jag veta det? jag ska väl inte bju henne? den är ju min?

sen fortsätter hon: det är farligt med cola...

jag: öl e nog värre och det finns fler saker att hänga upp sig på, än lite cola zero.

hon: DU HAR INGEN KOLL JU, FINNS VÄRSTA RAPPORTERNA OM COLA ZERO, DET ÄR MASSA GIFT I.

jag: synd att du fokuserar på det när du borde kritisera mig för rökningen och snusningen istället, där kan vi snacka gift.

( då blev hon tyst men istället skulle skämta, och sa: men rökning å snusning e ju bra, men sluta med colan )

jag: ja, eller så gör jag lite som jag vill?

hon: ville bara informera om det va någon som va intresserad.

jag: nu va ju ingen intresserad.

återigen, hade jag skrivit ut: ÄR COLA ZERO NÅT ATT HA? VAD TYCKER NI?

ja, då hade jag lätt tagit emot hennes kommentar, men för mig är den lika patetisk som att kommentera någons foto där nån lagt ut en bild på en tårta, men får en kommentar om att gardinerna ser fula ut .

jaha? och med denna info ska jag göra vad?

Alltså, det finns och kommer alltid finnas folk som vill kritisera, analysera, kommentera och komma med tips,

men vänligen: försök läsa av läget lite.

jag har aldrig sagt att jag är en renlevnadsmänniska som äter totalt strikt och måste hålla mig undan allt socker etc,

jag äter det jag vill,när jag vill men planerar bra och vikten minskar och jag mår bra, tack!

kvargen med smak, var om ni undrar gudomligt god.

jäklar vad jag dog glädjedöden :)

detta var passionsfrukt, men blåbären va också goda!

och gör er själva en tjänst, om  någon i er närhet lägger ut en bild på detta. skriv då inte: DU VET VÄL OM ATT DET ÄR MASSA SOCKER OCH SKIT I DEN, HÅLL DIG TILL VANLIG KVARG.

du kan prova en annan sak istället, att hålla käft.

däremot så är jag väl lite dubbelaktig, för ofta om jag ser någon som skriver ut att den ska satsa gärnet och börja köra med pulver och svälta sig själv, ja, då jävlar kommer jag med pekpinnar.

men det är ju för att jag valde den vägen själv för många år sedan och vet hur jävla dum den är.

en stor jävla omväg, som förvärrar för din kropp, som förstör dina muskler, som gör dig sämre och som i slutändan kommer få dig att bli  mer deprimerad. därför rekommenderar jag att våga ändra livsstil på en gång, och inte svälta sig själv med förhippning att nå minus 10 kg på 2 veckor. för om 5 veckor är det + 7 kg istället. har man ett slutdatum på en diet, så kan man med säkerhet räkna ut att det kommer skita sig.

man är klar när man är död. that's it.

frågor på det? :P

Jag läser ofta eller får ofta frågan: HUR GÖR MAN NÄR MAN INTE HAR NÅGON MOTIVATION.... jag kan lova er en sak, det händer mig ofta också, ni är inte ensamma. självklart vill jag också bara sitta ner och göra ingenting, och äta vad jag vill och skita i allt och bara låta tiden ha sin gång och kolla bristningarna som ploppar upp i realtid lika live som att följa big brother på tv, 

men .... skillnaden nu är att jag tränar oavsett. Jag känner inte efter innan, jag märker hur många det är som gnäller över lite ont i huvudet, sovit dåligt / trötta / sega / bra på tv / måste tvätta / etc.... ursäkter överallt , och det är ok., men då väljer man att prioritera det och det är en sak.  men oavsett hur dålig min dag är, så finns det INGET som slår känslan som kommer EFTER ett pass. just därför genomför jag det såvida jag inte har feber/halsont/förkyld - där är jag stenhård på att vila är den bästa träningsformen.

så gör er själva en tjänst, sluta analysera kroppen så värst mycket och sluta leta ursäkter till varför ni borde skippa träningen. man blir inte piggare av att göra ingenting, allting blir bättre av att göra något. det är goare att äta efter träningen, det är skönt som fan att ta en dusch efter ett blött utepass, det är skönt som fan att få slänga på en film på dreamfilm och bara glo med fötterna på bordet men med gött samvete. 1h träning är 4 % av din dag. det har du, om du väljer att prioritera eller åtminstonde dela upp det.

man har inte alltid motivation, men man har styrkan att leta efter den.
har man inte lust eller om man inte kan träna - så betyder det inte att det är kört. då får du istället påverka det du kan påverka, tex kosten.

har du en vilodag så finns det massa mental träning du kan göra, eller göra storkok, förbereda kommande pass, kolla på inspo-foton , läsa inspobloggar, skriva ner dina delmål.

allting går inte alltid enkelt men allting går :)

så när någon undrar hur det kommer sig att jag älskar att träna och ständigt har motivation,så brukar jag säga: jag älskar inte alltid att träna men jag älskar hur jag mår efteråt - och det är värt allt.  och motivationen letar jag efter, jag väntar aldrig på den. <3 kram till er alla.

ett annat tips är att kvällen innan lägga fram träningskläderna på en stol, så det är det första du tar på dig om du ska ut på en promenad.

nu idag så har jag redan bytt om till det jag ska träna i om 2 h. jag sitter här med enorm träningsvärk men lusten till träning blir direkt större ju mer jag är " in the mood " :)