Blev en go promenad med pappa och diesel i bra tempo förut , känns skönt att va igång igen. Jag börjar så smått , vill inte kasta mig ut efter förkylningen som ännu e kvar en aning men definitivt blivit bättre.

Så små små steg. Längtar efter att springa , på måndag har jag tänkt att det borde gå ;)

Ikväll blir det att ta det lugnt.ska upp å jobba imorgon bitti igen så klockan ringer 04:15. Trevlig helg till er alla <3

Med älsklingen å tacos och skräckfilm <3

älskar lediga dagar, vanligtvis fyller jag dom med träning och mer träning och sånt, men i och med förkylningen så har det blivit mindre av den varan. istället strosar jag omkring här hemma och pillar och plockar , lyssnar på radion, diskar lite, plockar lite till, dricker tee, tvättar. 

helt plötsligt ringer det och en tjejkompis står utanför, det blir en massa härligt snack, tee igen och lite möblering i fönstrena :) 

senare ska jag träffa mamma en sväng och sen iväg till hjärtat. 

Blir en lugn fredag eftersom jag börjar jobba imorgon bitti, upp halv fem :) 

trevlig helg till er alla. 

blev lite egofoton. men känns ändå lite roligt att man numera vill visa sig själv, 

förut så ville jag inte ha med så mkt foton på mig själv, gillade inte det jag såg. 

nu älskar jag mig själv, säger inte att jag är snyggast i världen men jag duger i krig och älskar den jag kommit att bli. <3 

Blir en härlig frukost som ska hjälpa till att få den här dagen att bli toppen :)

Jag gillar att göra små saker som underlättar i vardagen, 

ibland kan jag klistra upp massa olika lappar i min killes lägenhet

( när jag vet att han inte ska ha polare på besök - det hade ju  bara varit elakt haha ) 

men det kan tex va någon lapp på spegeln vid toan: hallå där snygging, fan vad fräsch du är. 

nån lapp vid datorn: hoppas du vinner i spelet, du är bäst - puss 

nån lapp vid kudden: sov så gött nu älskling, det förtjänar du efter en hård dag på gymmet/jobbet 

nån lapp vid köket: kolla - jag har diskat - skönt va? älskar dig. 

nån lapp på dörren till sovrummet: älskar dig till månen och tillbaka :P 

sen kan jag ha tänt en massa ljus, lagat någon god mat och gjort en kopp tee, och det kan vara en sketen tisdag utan något speciellt på agendan. 

ibland kan jag be honom lägga sig ner raklång på sängen och sen massera honom i en kvart . 

( brukar då försöka övertala honom till att föna mitt hår - utan något vidare resultat ) 

ibland hoppar jag in i duschen när han duschar och börjar skrubba hans kropp och tvätta håret på honom. 

ibland har jag storstädat hela hans lägenhet när han varit på jobbet - sen skyndat mig hem innan han ska komma - för att jag tänker att han ska bli överraskad  , dock har jag aldrig orkat hålla mig utan istället skickat något subtilt sms där jag skrivit: eh, du kommer bli glad när du kommer hem,säger inget mer puss

han: har du städat älskling?

jag: KANSKE. 

han: gullig du är. 

jag: DET TOG 2 H. 

haha, där försvann den överraskningen och helt plötsligt låter jag anklagande, haha :) 

ibland har han kommit hem när jag inte varit hemma och lämnat dikt på sängen, städat lyan eller tatt hand  om disken ( typ 2 glas och en tallrik men tanken som räknas :P ehum :P ) 

tror det är viktigt att göra små saker för varann, speciellt när man inte bor ihop. vi letar ju lägenhet för fullt, och då har jag planerat det som så, att eftersom vi har totalt helt olika filmssmak, så ska vi köra på varann-metoden. 

den går ut på att en gång för den ena välja film och tilltugg utan att den andra får säga ett knyst, 

sen tvärtom. 

tror det kommer bli bra. 

eller inte. 

:) haha. 

kan sakna den där tiden när man gick till videomix/hemmakväll och hyrde film för en helg, 

då blev det verkligen dom filmerna. 

nu när man säger: älskling, ska vi kolla nån film? mmm. vilken då? eh, ingen aning, gå in på dreamfilm och leta ( där finns 89947366r547644892 filmer, och han ropar upp inledningen på någon action thriller space-skit och jag ropar NEJ, NEJ, NEEEEEEJ FÖR I HELVETE, INTE DEN, INTE DEN... ABSOLUT INTE DEN. 

till slut tappar vi tålamodet och tittar på rapport. haha. 

Men har du en partner - överraska - det går att göra roliga saker gratis. 

kramar kostar ingenting och inte massage heller. 

ett leende är heller icke att förglömma :) 

eller så kan man ju bara gå runt och tänka som i filmen " ogifta par - en film som skiljer sig " 

" räcker det inte bara med att vara kåt glad och tacksam ? " :) 

Jag är så rädd över att förlora dom jag älskar att jag ibland kommer på mig själv med att hålla andan. Som om hela världen stannar upp då och jag får mer tid .

Jag får inte mer tid , den bara rullar och tickar på. Och istället för att bara njuta av att mamma pappa bror å pojkvän och nära vänner finns i mitt liv - friska lyckliga och harmoniska - så går jag runt med en slags hemsk förberedande värk i kroppen som vill påminna mig om att man inte alltid kommer få ha det såhär bra .

Jag hatar den värken. Den tar ju bort fokuset på att dom lever just nu, istället vill jag gråta och försöker tänka mig in i hur det skulle kännas om dom försvann. Då blir det kaos i hela huvudet och hjärnan får hjärnsläpp och jag måste börja tänka på banala saker så som vad jag ska äta sen, vilket tv-program som finns och undrar om kungen bajsar just nu?

För så fort jag snuddar vid tanken på att klara av en förlust av en anhörig , så blir den lika svår som att försöka förstå hur stor rymden är och vart den tar slut och hur lång tid hela tiden är som gäller när någon har dött. JAG KLARAR INTE AV DOM TANKARNA .

Och jag avskyr att jag mentalt försöker förbereda mig för något som det aldrig går att vara föreberedd inför ,
Och då brukar nästa katastroftillståndtanke inträffa; tänk om jag dör ?

Jag är ju inte klar på långa vägar . Tänk vad ledsna dom skulle bli. Jag vill inte dö , tänk om det gör ont ? Tänk om jag mördas och aldrig hittas å dom aldrig får en värdig begravning och en kropp att sörja ? Tänk om jag inte hinner säga hejdå?

Sånt här kan jag fundera på i all oändlighet , jag är så oerhört rädd om mina älsklingar . Jag är så noga med att inte bråka om skitsaker , jag vågar svälja stoltheten och be om ursäkt om jag gjort något fel och jag är noga med att aldrig somna osams och att alltid visa min kärlek . Jag älskar att kramas och jag älskar att finnas där för dom och när dom finns där för mig.

I hela mitt liv har jag haft en stabil och trygg uppväxt . Jag har sett vänner vars föräldrar skiljt sig , bråkat , varit respektlösa , haft en ostabil grund att stå på,
Medan jag alltid haft kärlek .

Jag är så tacksam för det men tänk om den brister ? Tänk om någon försvinner ? Vad händer då?

Jag kan börja tänka på att mina föräldrar kanske senare får Alzeimers och inte minns mig , vem blir mamma eller pappa då? Orkar man det ? Hur ? Klart man orkar - det måste man ju - men jag kan bli så ledsen av att ständigt gå runt och oroa mig över vad som komma skall.

Jag är så glad - så tacksam - så lycklig - som är så älskad och omtyckt och att jag har folk att älska och där jag kan vara den jag är ,
Jag måste dock jobba på att vara mer i nuet och uppskatta det som sker just nu ,

För det är ju jävligt onödigt att oroa sig över något som definitivt kommer ske den dagen jag förväntar mig det som minst , den dagen den sorgen, den hanteringen.

Ge mig kraft att fortsätta orka älska - även fast rädslan över att bli lämnad finns - så är kärleken som jag får och har fått - värt mer - än att inte ha fått känna den alls.

Alla som kommer in i ens liv är en lärdom, en visdom och en rikedom . Gäller bara att se på vilket sätt. .

Har du någon att krama eller säga förlåt till - så tveka inte <3

Massa kramar från analyserande tösabiten med för mycket fritid :)

Vill inte ens duscha för att jag är så nöjd med lockarna , då har det gått för långt haha :) imorgon ska jag ut på en PW , Gud vad jag längtar.
Sen ska jag duscha .
Fan.