Jag är så rädd över att förlora dom jag älskar att jag ibland kommer på mig själv med att hålla andan. Som om hela världen stannar upp då och jag får mer tid .

Jag får inte mer tid , den bara rullar och tickar på. Och istället för att bara njuta av att mamma pappa bror å pojkvän och nära vänner finns i mitt liv - friska lyckliga och harmoniska - så går jag runt med en slags hemsk förberedande värk i kroppen som vill påminna mig om att man inte alltid kommer få ha det såhär bra .

Jag hatar den värken. Den tar ju bort fokuset på att dom lever just nu, istället vill jag gråta och försöker tänka mig in i hur det skulle kännas om dom försvann. Då blir det kaos i hela huvudet och hjärnan får hjärnsläpp och jag måste börja tänka på banala saker så som vad jag ska äta sen, vilket tv-program som finns och undrar om kungen bajsar just nu?

För så fort jag snuddar vid tanken på att klara av en förlust av en anhörig , så blir den lika svår som att försöka förstå hur stor rymden är och vart den tar slut och hur lång tid hela tiden är som gäller när någon har dött. JAG KLARAR INTE AV DOM TANKARNA .

Och jag avskyr att jag mentalt försöker förbereda mig för något som det aldrig går att vara föreberedd inför ,
Och då brukar nästa katastroftillståndtanke inträffa; tänk om jag dör ?

Jag är ju inte klar på långa vägar . Tänk vad ledsna dom skulle bli. Jag vill inte dö , tänk om det gör ont ? Tänk om jag mördas och aldrig hittas å dom aldrig får en värdig begravning och en kropp att sörja ? Tänk om jag inte hinner säga hejdå?

Sånt här kan jag fundera på i all oändlighet , jag är så oerhört rädd om mina älsklingar . Jag är så noga med att inte bråka om skitsaker , jag vågar svälja stoltheten och be om ursäkt om jag gjort något fel och jag är noga med att aldrig somna osams och att alltid visa min kärlek . Jag älskar att kramas och jag älskar att finnas där för dom och när dom finns där för mig.

I hela mitt liv har jag haft en stabil och trygg uppväxt . Jag har sett vänner vars föräldrar skiljt sig , bråkat , varit respektlösa , haft en ostabil grund att stå på,
Medan jag alltid haft kärlek .

Jag är så tacksam för det men tänk om den brister ? Tänk om någon försvinner ? Vad händer då?

Jag kan börja tänka på att mina föräldrar kanske senare får Alzeimers och inte minns mig , vem blir mamma eller pappa då? Orkar man det ? Hur ? Klart man orkar - det måste man ju - men jag kan bli så ledsen av att ständigt gå runt och oroa mig över vad som komma skall.

Jag är så glad - så tacksam - så lycklig - som är så älskad och omtyckt och att jag har folk att älska och där jag kan vara den jag är ,
Jag måste dock jobba på att vara mer i nuet och uppskatta det som sker just nu ,

För det är ju jävligt onödigt att oroa sig över något som definitivt kommer ske den dagen jag förväntar mig det som minst , den dagen den sorgen, den hanteringen.

Ge mig kraft att fortsätta orka älska - även fast rädslan över att bli lämnad finns - så är kärleken som jag får och har fått - värt mer - än att inte ha fått känna den alls.

Alla som kommer in i ens liv är en lärdom, en visdom och en rikedom . Gäller bara att se på vilket sätt. .

Har du någon att krama eller säga förlåt till - så tveka inte <3

Massa kramar från analyserande tösabiten med för mycket fritid :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Välkomna att följa mig på nouw.com/sannaengstrom Hoppas vi ses där ...

Jag håller på att byta portal till nouw så återkommer sen med min adress dit när allt är färdigt . Importerade denna bloggen dit så kan kan säga att jag har en hel del material att gå igenom haha . För jag vill ha en mer strukturerad blogg med underk...

Jag kan inte riktigt minnas i vilket sammanhang jag hörde den här låten första gången, men när jag såg musikvideon så blev jag så blödig som bara just jag kan bli. Jag blev alldeles varm i hjärtat och tårarna rann, för jag tyckte den var så otroligt ...

Ska iväg en sväng och umgås med patricia , dricka lite kaffe och tjöta lite . Härligt härligt . Har spenderat dagen åt att tvätta och kolla på film . Tog även tag i att rensa i rören i köket och det var inte lika illa som badrummet tack gode gud ;) ...

Tänkte bara visa lite gamla klipp jag hittade på datorn :)                måste bara visa detta klippet igen, en scen som fick mig att gråta. så jävla fin !      ...