sannaengstrom

Alla inlägg den 5 januari 2014

Av sanna engström - 5 januari 2014 19:45

 

det va såhär jag jämt tog kort innan(om man vinklar rätt och har rätt ljus så går det att lura även en blind )

. men egentligen såg jag utsåhär: 


 



jag kunde ta en snygg bild med en smart manöver - nämligen dölja hakorna med tröjkanten( och som alltid lite vinklat uppifrån och ansiktet mot sidan )  : 

 


men när jag inte gjorde det: 


 



( det kan skilja lite i vikt mellan fotona men ni förstår säkert min poäng ) 


Det var verkligen oerhört jobbigt att aldrig vara nöjd med sig själv på bild - bara om man tog den själv och förskönade sanningen. 


Nu kan jag ha en dålig dag - men jag skäms inte över nåt foto. jag vågar LE stort utan att tänka att mina dubbelhakor syns. jag säger inte att det är fel att ta såna kort jag tog när jag var större, 

jag säger bara att känslan av att behöva göra så - åt upp mig ( och då åt jag :P ) 


jag är så glad att jag kände att jag var värd att räddas. att jag valde livet och att inte bara vara vid liv. 


       

såhär såg tex mina armhålor ut förut när jag var överviktig, likaså mellan låren ( det visar jag icke, ingen jävla porrsida det här:P ) 


   


nu har jag inga prickar alls - någonstans :) 





jag är så glad att jag bet ihop när det blev tufft- att jag såg ljuset i mörkret och visste att uppförsbacken bara skulle bli längre om jag gav upp. nu är jag i den finaste nedförsbacken med solen i ögonen och ett lyckorus i kroppen. 

tack vare en stöttande pojkvän - en stöttande familj - stöttande vänner och stöttande folk på fb - och stöttningen ifrån mig själv , så har jag börjat leva och börjat sträcka på mig. 


så otroligt glad över det. 

tack <3 



det är en häftig känsla att le flera gånger om dagen. att skratta högt. att få andra att le, 

jag älskar glädje :) 



 



ANNONS
Av sanna engström - 5 januari 2014 19:02

Att upptäcka att man duger: 



" Jag har oftast haft en ganska fin syn till mig själv, vetat att jag är en bra och snäll tjej som alltid ställer upp när eller om det behövs. Däremot så har jag inte alltid haft en grundtrygghet i mig själv, eftersom jag lätt formas av vad andra säger eller tänker om mig. 


( tidigare även om vad jag ANTOG att andra tänkte om mig ) . 


jag har ofta varit den där blondinen, antingen omedvetet men väldigt ofta medvetet. 

Jag har nämligen svårt för folk som tar sig själva på för stort allvar, och istället för att " tävla "  med någon som är dryg, så har jag spelat dum och frågat med töntig röst: Hur fungerar den där maaaskinen? och personen har då fått visa sin kunskap och sett jävligt överlägsen ut. 


inte berättade jag för honom att jag har kunnat den maskinen i 3 år :P 


men jag gör hellre folk stoltare och gladare, än att upplyfta mig själv och visa min styrka. 


tidigare ville jag alltid vara till lags, jag ville att alla skulle älska mig men jag hade ett jävla problem med att verkligen älska mig själv. Nu har jag äntligen kommit dit, att det räcker ju för fan att jag älskar mig själv - vilket jag gör - sen har jag en sån förmån att vara älskad av så många fina människor runtomkring mig , så jag är oehört glad :) men numera spelar det ingen roll vad någon annan tror eller tänker eller säger till mig, 


jag vet vem jag är och jag vet att jag duger. 



Nu till den där viktgruppen jag är med i på facebook. 

Jag älskar den. i den gruppen så har jag hittat mig själv mer. 

jag har fått bekräftelse på att jag är jävligt rolig, att jag är omtänksam, att jag är snäll, att jag duger, att jag är motiverande, att jag engagerar och att jag är en härlig tjej att känna . 


det är så oerhört fint, och jag är så glad för det. Jag började tänka på hur jag mådde för ett år sedan, 

när jag studerade i Vara till radiojournalist och va omringad av folk som ständigt ville prata politik, krig, makt och annat ROOOOOOOLIGT. 


jag har tidigare aldrig haft bekymmer med att jag inte varit så insatt ( läs: intresserad ) av politik, men när jag kom dit blev jag väldigt snabbt dumförklarad och jag kände väldigt väldigt fort, att jag inte kunde vara mig själv där. 


jag förstod inte varför vi på fester skulle snacka om obama, eller politiken i sverige , eller varför SD borde hängas. 

PÅ FEST? jag ville ju bara ha roligt, skratta, lära känna folk, men det var som att vara med på ett allmänbildningstest hela jävla tiden, och saker som JAG var intresserad av - som kanske inte hade ett allmänt allmänintresse för andra - trycktes bort, och istället blev jag en tyst mus som var livrädd för att säga fel, som var rädd för att göra bort mig, som var rädd för att visa att jag inte hängde med i diskussionerna. när folk pratade djupt om olika debatter dom sett på tvn så satt jag fortfarande och funderade på vilka dom röda var nu igen, och vadå allians? bla bla bla. 


politik och matematik är ämnen jag är oerhört dålig i, men även oerhört ointresserad över. 


och det är det jag försöker säga, DÄR blev allt jag inte kunde - något jag skämdes över. 

något som gjorde att jag isolerade mig och hellre satt ensam på mitt rum och kollade på oprah och grät. 

jag tog hellre en öl på mitt rum än att dricka med andra som ändå inte pratade med mig, eller om dom pratade så frågade dom vart jag stod i frågan om stopp för invandrare ... 

skål? 


aja. 


Vara var även ett oerhört sorgligt ställe , där det inte fanns mycket energi att hämta. 

istället hämtade jag min " sannas special " på thai-stället mitt emot skolan . 

kan ni fatta att jag fick en rätt efter mig? 

sinnesjukt. haha. 


man gick till thai, man gick till ica, eller willys eller systemet. det var dom ställena man gick till, sen i skolan så satt man i soffor mest eller framför datorn i 8h. 


jag älskade att sända radio, jag älskade att vara med i radion men jag hatade själva utlärningen och jag hatade att alla skulle analysera allting in i minsta detalj. Nu när jag lyssnar på radio så inser jag att 90 procent av det vi lärde oss där, inte betyder ett skitdärute. 


 


en gång diskuterade vi i en kvart om hur rätt eller fel det var när en i klassen hade råkat säga att han åt på  mcdonalds i radion, när han BORDE ha sagt en stor hamburgerkedja. 



vi gjorde varsitt reportage, där jag då intervjuade ett par i länghem som varit gifta i 60 år. intervjun var väldigt fin, den var öppen, varm och härlig. 


jag gjorde nämligen den när jag hade bestämt mig för att hoppa av linjen- jag hade tappat mig själv på vägen - det var inte roligt att sända eller göra radio när man inte kunde vara sig själv, 


   


så när jag gjorde det reportaget så gjorde jag PRECIS TVÄRTOM än vad jag lärt mig, 


och gissa vad alla elever och lärare sa: INTE BRA SANNA, du hörs för mycket, det är inte vinklat på nåt kritiskt sätt, mm. 


( jag kanske va trött på att inte kunna säga till någon: fin tröja. utan istället behövde man typ säga: hur känns det att ha på sig en tröja ifrån bangladesh som någon femåring sytt för en krona i lön?  typ ). 


därför gjorde jag ett varmt reportage, och ja, det blev ratat och hatad. 

av dom som jag visste skulle hata det. 


då ringde jag upp p4 sjuhärad och skickade mitt reportage till dom, dom ville ha det på en gång  och jag fick 2000 spänn. 


 


Det jag försöker säga med allt det här är att beroende på OMGIVNINGEN, vad som är viktigt runtomkring dig , så kan det verkligen forma vem du tror att du är. 


klart som fan politik är  viktigt, klart jag borde vara mer insatt, 

men nu är jag inte det, och dom som älskar mig och är med mig varje dag, påminner mig aldrig om sånt jag inte är bra på, utan dom låter mig leva mitt liv och ser att jag gör så gott jag kan och jag fokuserar på dom som ger energi och inte tar. 


vem har bestämt att bara för att jag inte är engagerad i samma frågor som du, att jag inte kan vara en lika bra människa som du? ( om inte bättre ) :P 


i viktgruppen som jag är med i, så har jag verkligen fått utlopp för min kreativa sida, jag har spelat in videos som varit rätt sjuka, jag har berättat saker jag annars hade hållt tyst om, jag har kunnat skriva massa saker utan att bli påhoppad om dittan och dattan. 

jag har fått vara den jag är. 

HÄRLIG alltså :) 


 

tackar er alla som varit iblandade i detta. 

Ni har format mig. 


Nu har jag kontrollen - jag har fångat bollen. 

ingen annan ska få styra vem jag är. 

jag duger oavsett om jag är här eller där. 


alla människor skiter och kissar. 

även kungen. vi är alla lika - egentligen. 


så njut av den du är. för det finns bara en som dig. 

och tillåt mig att vara den jag är, 

för det finns bara en som mig. 



 


Puss å kram 



ANNONS
Av sanna engström - 5 januari 2014 17:56

Fick en fråga om varför jag använder lingonsylt på gröt och kaviar till ägg, eftersom båda innehåller socker? 

NO SHIT SHERLOCK? 


jag kan bli lite utmattad av att folk vill att man ska bli en HULKEN som äter totalt korrekt , har stenkoll på varje gram och vet exakt hur många kalorier den får i sig. 


Är det ett liv? ja för dom kanske. 


Men inte för mig. 

Jag har som sagt var inte bråttom med min träning, detta är en livstil som ska hålla tills jag dör. 

När jag säger att jag ska undvika alkhol och läsk och socker tills den 17 mars, då jag fyller 27, 

så menar jag med socker: godis kakor och glass. 


jag menar inte ketchup, lingonsylt och frukt. 


jag tror nämligen att det är värre att trycka i sig en B&J och en pizza än att lägga en tesked med lingonsylt på sin gröt, but that's just me ;P 


   



jag går hellre ner 10 kg på ett halvår än 10 på en vecka, och jag lever hellre efter en livsstil som fungerar och som inte har ett slutdatum. 


jag beundrar folk som orkar räkna kalorier, som orkar banta och som orkar gå på diet. 

jag har gjort allt det där förut - och sen blivit fetare och fetare ju mer uttröttad jag blev av det. 


Men nu har jag hittat en balans som fungerar toppen för mig, att ha sunt förnuft, att tänka efter före. 

att planera sina inköp och att välja om jag ska äta något som är gott för stunden men dåligt i längden, eller kanske mindre roligt nu men bättre för mig i längden :) 


jag älskar att lägga mig med en stolthet i kroppen, och jag älskar vägen jag går på. 


kaviar älskar jag också. 

massor :) 


 

Av sanna engström - 5 januari 2014 17:26

Skrev precis ut detta på min FB: 


"Så. då gör jag ett O-socialt experiment. Försvinner från fb/instagram i 8 veckor. Måste bli bättre på att inte ta upp telefonen och vara så uppdaterad eller uppdatera hela tiden.


Så om ni är med om någonting viktigt - SKICKA SMS :) ps. inte på mat. jag vet hur den ser ut :P haha nejdå, men vill ni mig nåt så skicka sms eller kolla bloggen. enda stället jag tänker uppdatera.


   


  ps2. jag är lika peppad som vanligt - inget har hänt - bara jag som vill bli en bättre person vän och flickvän och inte var tredje sekund säga VA VAD SA DU? VA? MMMM, ELLER HUR.. VAAAA? KOLLA DENNA BILDEN...  jag behöver VARA med dom jag är med, inte bara sitta nära utan att lyssna :P  så  jag kämpar på som vanligt med min goa viktresa och vi hörs om ett tag. puss på er. " 



Jag har funderat på det där ett bra tag, varför det är så viktigt för mig att vara uppdaterad/att uppdatera så mycket. Självklart är det en pepp att få en massa likes och kommentarer, och det är skönt att vara medlem på en viktsida där det är OK att skryta/prata om sin träning, men samtidigt är jag så nyfiken på vem jag blir, när jag inte behöver skryta där? JAG vet ju vad jag har gjort. det borde räcka. 


men jag älskar att inspirera, att motivera. att engagera och att irritera :P 

jag älskar folket i den gruppen, jag gillar att kolla foton på instagram, jag älskar att läsa på FB hur någon är förkyld igen, alla dessa vardagsmeningar och sen partybilder på helgerna är liksom inpräntade i ens liv, 

man ska kolla vad någon har gjort för mat. 

man ska veta hur länge någon sovit. 

jag själv är likadan. 

       



men samtidigt undrar jag: varför? detta är ju inte ett sunt beteende, man blir ju inte närvarande med dom man är med, när man var tredje sekund kikar ner i mobilen och säger till sin vän, kollega, partner: VÄNTA LITE BARA, JAG SKA BARA....... OJ, HAHAHAHAH KOLLA HÄR, KOLLA?  :P 



jag behöver en paus. 


jag behöver leva i nuet, och det känns skönt att ha tagit det beslutet. 


bloggen kommer jag skriva i eftersom det är som min dagbok och ingen måste se det jag skriver om dom inte väljer att klicka in på den , det känns mer ok faktiskt :) 



Jag önskar er alla en underbar kväll. 


( kommer ändå skriva om min träning här , för här kan man inte få likes :P ) 


ps2. träningen då? 

jo, idag har jag sprungit 3 km ;P 


imorgon blir det promenad med en kompis och på tisdag är det 1h cirkelgympass + 1h spinning puls. 


 

jag ska kicka ass denna tiden, och sen visa resultat :) 


puss å kram 




ps3. tyckte denna bilden var rolig, för så är det verkligen ibland när man får klumpiga eller rent ut sagt dumma kommentarer, eller när samma personer lägger ut samma vanliga gnällande statusar om sin elaka bästis eller dumma partner och man till slut får psykbryt och inte orkar skriva ett <3 men ändå biter sig i tungan...


 




Våga tro på er själva. våga tro att ni är värda  något. 

våga tro att den ni lever med - ska stötta er - 

våga tro att ni är värda att kämpas för. 

för det är ni. 


<3 <3 <3 



kramar. 




Presentation


välkomna hit. här händer allt och ingenting :)

Omröstning

Har vi träffats i verkligheten?
 ja
 nej

Fråga mig

31 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok, välkommen.

Följ bloggen

Följ sannaengstrom med Blogkeen
Följ sannaengstrom med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se