Tänkte bara berätta lite om hur det har gått till när jag har misslyckats med att gå ner i vikt. det har alltid börjat med ett slags självhat. fan vad ful jag är/ dålig jag är / vilken idiot jag är som är såhär fet / . alla dessa tankar har funnits i mitt huvud och fått mig att avsky mig själv - samtidigt som jag tryckt i mig en pizza och en öl - eftersom det ändå inte spelade någon roll - jag var ju redan så fet -

jag kunde stirra mig blind på mina bristningar samtidigt som jag tog ett glas vin och käkade hämtmat, suckandes över hur fula dom var och att det ändå inte var någon ide att ta tag i livet för jag såg redan så förjävlig ut. jag struntade i det faktum att INGENTING blev ju bättre av att göda kroppen med skitsaker, eftersom jag var så fokuserad på att avsky mig själv, så sket jag fullständigt i det. istället drömde jag om att vakna upp smal. jag var som en arbetslös människa i dagens samhälle. någon som inte gått klart grundskolan men ändå vägrar städjobb och förväntar sig topplön för minsta möjliga ansträning. jag ville så hemskt gärna bli smal, men absolut inte göra det som krävdes. jag kunde gå en lång promenad och sen vara nöjd med den promenaden i en månad.

jag trodde att om jag bara åt lite så skulle allt bli bra. jag började köra shakes, som gjorde att jag gick ner 8 kg på två veckor och sen svimmade i en hiss. jag skakade, mådde skit och hade bara kortvariga resultat i huvudet. jag förstod inte att det mesta jag hade gått ner var vatten och muskelmassa. så fort jag började äta igen så gick jag upp dubbelt. och där stod jag, fet och ful och hatade mitt liv, och bara grät. samtidigt som jag återigen vägrade göra det som krävdes.

sen, så insåg jag vad det var som krävdes. LITE JÄVLAR ANAMMA. min kropp är fanemej värd att må bra. jag vill att min utsida ska vara lika stark som jag känner mig på insidan. jag vill att min fetmadräkt ska gå sönder och att folk ska se vem det är som gömt sig där inne under så lång tid. jag vill orka gå i trappor utan att andas som en idiot. jag vill kunna gå in i ett provrum och ha med mig ett plagg JAG TYCKER OM och inte bara ett SOM FINNS I MIN STORLEK. jag vill vara fin och hälsosam, och jag vill sluta tro att livet går ut på att unna sig dåliga saker som är gott för stunden, och istället unna mig livet. det vill säga LEVA och inte bara vara vid liv.

Jag började tro på mig själv, började vara snäll emot mig själv. vågade tro att jag kunde fixa det här, och jag tog av mig offerkoftan. det har tagit mig 26 år att bli såhär stor, klart som fan det kommer ta tid att gå ner, jag slutade stressa och slutade väga mig efter och innan att jag skitit haha, jag började se till hur jag mådde, och jag började ändra livsstil. jag bantar inte längre, jag äter mer än någonsin, men jag äter rätt.  jag tränar och mår gott, och jag har hittat en balans.  om ni har svårt med motivationen så försök att träna ändå, och leta samtidigt. och sluta skylla ifrån er, det där tv-programmet kan ni faktiskt se en annan dag. försök börja älska dig själv, för du ska leva med dig själv hela ditt liv.

ps2. det har tagit mig två månader att gå ner 10 kg, minskat 10 cm i midjan och stuss och 5 cm runt lår. jag har en låååång väg kvar, men jag älskar vägen och det får ta den tid det tar, det finns inget slutdatum att -DÅ ÄR JAG FÄRDIG, för det här är en livsstilsändring, som kommer ta tid. och jag är glad över det. låt resan börja :) kramar.

 

Ingrid

19 september 2013 19:27

Wohooo! Du är grym!! :D Imorgon ska jag ta i extra mycket på mitt benpass! PEPP PEPP PEPP! :) TACK!

 

Therése

25 september 2013 08:45

Riktigt bra jobbat! Det känns nästan som att jag själv har skrivit denna inlägg! Det är precis så jag har tänkt förut. Jag är redan så stor och fet att jag lika gärna kan trycka i mig dessa onyttigheter för det spelar ingen roll. Jag hatade mig själv och trodde inte någon kunde älska mig som var så fet. Men mycket har hänt sen dess och precis som dig så har jag påbörjat ett livsstilsförändring och sen 1/7 har jag gått ner nästan 10kg. Jag har dock bestämt mig för att inte hänga upp mig på kilona utan gå på känslan och jag längtar till den dag jag kan köpa kläder på de vanliga avdelningarna och i affärer som inte har plusstorlekar. Ser fram emot att följa din resa =) Lycka till!

http://mittlattareliv.blogg.se

sanna engström

25 september 2013 13:00

Åh vad roligt att höra ! Grymt bra jobbat ! Du ska va stolt ! Kram

 

Maria

25 september 2013 19:24

Tycker du är jätteinspirerande och jag känner så väl igen mig i sättet att tänka och resonera. Själv lyckades jag för några år sedan gå ner som du i vikt. Hade ungefär samma startvikt och tog mig ner ca 18 kg. Men tyvärr gjorde vissa omständigheter att jag tappade suget, slutade träna och kilona tickade på uppåt igen. Hade inte heller nån balans i maten. Och ju mer jag gick upp desto ledsnare blev jag och då tycker man hellre synd om sig själv än gör nått åt det. Är lite mer i startgroparna nu och VILL verkligen göra den där livsförändringen. Inser mer om mer att som du skriver att man måste börja bry sig om sig själv istället för att hata personen man blivit. Jag vet inte om du skrivit detta innan, men hur gjorde du för att bryta vanor och exempelvis lägga upp bättre matvanor. Just mat är ett problem för mig nämligen. Annars ville jag bara säga heja heja och hoppas du när alla dina mål. :-D

sanna engström

25 september 2013 19:38

tack snälla för den fina kommentaren, och vad fint av dig att öppna upp dig. jag bara bestämde mig, att satsa på god men hälsosammare mat. att sluta banta och att sluta sörja " dålig mat ". känslan av att känna sig nöjd och behagligt mätt efteråt har övervägt känslan av MÅÅÅÅSSSSTEEE HAAAA CHEEESEBURGAREE NUUUUUUUUU. för jag vet hur dålig jag känner mig efteråt haha . sen är väl det viktigaste som du säger, att sluta hata sig själv för att man är så stor, och istället beundra sig själv för att man börjar ta tag i det. mitt mantra i huvudet i början var: idag är sista dagen då jag väger såhär mycket. " kramar

 

Sophie "zofii"

16 oktober 2013 23:53

Hej! Hittade dig genom instagram och har kommenterat där också. Hittade hit och läser sida efter sida på din blogg.
I just detta inlägg känner jag igen mig helt och hållet. Du satte orden på de känslor jag upplever och skapar för mig själv! Ville bara säga tack!! Du är så inspirerande! Jag behövde verkligen det här! Det är fan dags nu, jag är värd att må bra och vara stolt över mig själv och min kropp!
Tack :)
Du är så grymt duktig och stark. Att du skriver så öppet om allt och att du bjuder på dig själv! Älskar din humor haha :)
Fortsätt med det du gör! Du kommer hjälpa många människor!
Sköt om dig! /Sophie

sanna engström

17 oktober 2013 19:58

Men Gud vad glad och rörd jag blir nu :) tusen tack för dina fina ord , skickar en massa peppkramar till dig going ! Kör så d ryker ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Välkomna att följa mig på nouw.com/sannaengstrom Hoppas vi ses där ...

Jag håller på att byta portal till nouw så återkommer sen med min adress dit när allt är färdigt . Importerade denna bloggen dit så kan kan säga att jag har en hel del material att gå igenom haha . För jag vill ha en mer strukturerad blogg med underk...

Jag kan inte riktigt minnas i vilket sammanhang jag hörde den här låten första gången, men när jag såg musikvideon så blev jag så blödig som bara just jag kan bli. Jag blev alldeles varm i hjärtat och tårarna rann, för jag tyckte den var så otroligt ...

Ska iväg en sväng och umgås med patricia , dricka lite kaffe och tjöta lite . Härligt härligt . Har spenderat dagen åt att tvätta och kolla på film . Tog även tag i att rensa i rören i köket och det var inte lika illa som badrummet tack gode gud ;) ...

Tänkte bara visa lite gamla klipp jag hittade på datorn :)                måste bara visa detta klippet igen, en scen som fick mig att gråta. så jävla fin !      ...